Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 26 Juli 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN HEDIN.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
För hans lefnadsdata behöfver icke redogöras. Han är känd för hvarje svensk man och kvinna, som
gör anspråk på att lefva med i sin nations lif. Efter Adolf Nordenskiölds död är han det stora svenska
upptäckarnamnet, som upprätthåller vårt folks traditioner som lem i den nordiska folkstam, hvars längst
i nordväst uppkastade gren — den isländsk-grönländska — upptäckte Amerika ett halft ärtusen tö/e
Columbus, samtidigt med att de östligt boende, ännu icke till ett enhetligt folk fö/enade svenska
stammarne drogo österled och grundade det ryska riket, allt under det de banade den stora fredliga handelsväg,
som u’gjorde hufvud förbindelsen mellan norra och nordvästligaste Europa å ena, By san z och Orienten å
andra sidan.
1 Nordenskiöld och Hedin har nutidens Sverige i själfva verket representanter för båda riktningarne.
Nordenskiöld gick dt norr för att genom isen vinna nya färdevägar till nya länder, thedin åter är
på visst sätt väring: hans vägar gå åt den stora euroasiatiska kontinenten, han tränger genom Asiens midt
som forntidens "rus" — de nordmän, som gifvit namn åt Ryssland och själfva jått det af Roslagen —
genom Rysslands. Äfven han gör eröfringar som de, men endast dt vetenskapen. Titi geneäld är hans sinne
måhända mera fosterländskt än deras, hvilkas afkomlingar sd snart glömde sitt ursprung.
De äldre bland våra läsare erinra sig helt säkert, med. hvilken oro man här i Sverige afvaktade
underrättelser från Nordenskiöld, då han på sin Vegafärd 1878—79 oväntadt måste öfvervintra i Nor/ a Ishafvet och
till följd häraf en längre tid nödgades lämna de hemmavarande utan underrättelser. Om oron för Sven
Hedin de sista veckorna ej varit lika stor, har det berott därpå, att man nu vet, med hvilken omsorg
en svensk upptäcktsresande utrustar sig, innan han anträder sin mödofyllda och farliga väg. Härtill
kommer, att man beträffande Hedin vant sig att räkna med lyckan som en ständig följeslagarinna. Det
meddelande, som för några dagar sedan kommit utrikesministern till handa, att Hedin möjligen tänkt
styra kosan till Peking i’ stället för till Indien, gifver likaledes vid handen, att tiden icke är inne Jör
allvarsamma farhågor.
Om betydelsen af Sven Hedins innevarande resa behöfver här icke vidlyftigare ordas: därom Jörtäljer
han själf i ett bref, hvilket Hvar 8 Dag förvärfvat sig ensamrätt att i Sverige ofjentliggöra. Början
göres i dag och fortsättning följer i nästa vecka. Vi känna oss öfvertygade om, att våra läsare med största
intresse skola följa vår berömde landsman i hans liffulla framställning af den väg han redan tillryggalagt,
de upptäckter han gjort, de framtidsutsikter han yppar.
UPPTÄCKTER I TIBET. — SENASTE BREF FRÅN D:R SVEN HEDSN.
Eftertryck af text eller illustrationer
förbjudes.
nMstan hvitt, och som endast genomkorsas af tre
lati-tudinala strimmor af kändt land, nämligen i
norrWell-by’s route, i midten Bowers och söder därcm af Nain
Singhs, Littledales och min route, hvilka ligga
tämligen nära hvarandra. För öfrigt var hela detta stora
land okändt, och jag var nog lycklig att kunna
genomkorsa största delen däraf under min färd till Schigatse,
som kräfde ett halft år, hundra karavandjur och tjugu
tusen rupies. Den viktigaste upptäckten under denna
stora diagonala korsning af hela Tibet var den
gigantiska bergskedja vi korsade i det öfver 19,000 fot höga
passet Sela-La. Hur litet man anade tillvaron af denna
kedja framgår bl. a. af Sir Th. Holdichs uttalade
förmodan (Tibet the mysterious) att de stora centrala
sjöarna (Dangrajum-tso, Ngangtse-tso m. fi.) skulle
utgöra källorna åt Bramaputras nordliga bifloder, d.v. s.
att ett relativt flackt land skulle utbreda sig där vi
nu i själfva verket finna en af jordens högsta
bergskedjor, en kedja som endast kan jämställas med
Himalaja, Kwen-lun, Kara-Korum och Arka-tagh. Men
jag skyndar mig att tillägga, att knoten 0’Connor
anade dess tillvaro genom hörsagor. Den kedja,
Nin-tschen-tang-la, som är belägen söder om Tengri-nor,
var väl känd och hade korsats af Littledale och
Rockhill m. fl., men ingen visste att denna kedja fortsatte
mot VNV inemot 200 sv. mil, såsom jag nu funnit.
Med all säkerhet fortsätter den också åt öster och är
i sin helhet väl 300 mil lång. Dess medelpasshöjt*
är några hundra meter högre än Himalajas och unge
fär densamma som Kara-Korums och Arka-taghs
öfverallt där jag korsat den, äger den blott en enda
vattendelande kamm och är en enkel kedja, under
det att Himalaja och Kwen-len bestå af flera
parallella kedjor, af hvilka hos Himalaja den vattendelande,
med passen, är relativt låg och flack. Den
nyupptäckta kedjan äger inga toppar jämförliga med
Himalajas, men väl flera komplex med evig snö och gletsch
rar. För öfrigt är den relativt flack, och de gigantiska
toppar, som finnas i denna del af Tibet stå antingen
norr eller söder därom.
Med ensamrätt för Sverige
förvärfvad af HVAR 8 DAG.
Ett par vilseledande uttalanden i pressen angående
min resa föranleda mig att lämna några upplysningar
därom, och särskildt om dess senaste skede.
Uppgiften att min afsikt varit att från Schigatse gå till
Lhasa är oriktig, ty just den del af östra Tibet, som
berördes af Younghusbands mission, hade för mig den
minsta attraktionen af allt, det var ett område, som i
geografiskt hänseende, grundligare än något annat
i hela Centralasien blifvit undersökt, genomkorsadt
och utforskadt af hundratals officerare och en
vetenskaplig stab. Jag hade där alltså ingenting att
uträtta, och hvad charmen af ett besök i Lhasa angår, så
hade den totalt afdunstat, sedan staden och dess
omgifningar noggrannt skildrats i ett helt bibliotek. Däremot
hade det varit min önskan att aflägga ett kort besök
i Gyangtse för att träffa den grundlige kännaren af
Tibet, Captain 0’Connor, men ehuru jag blott hade
tre dagsresor dit afstod jag därifrån, på grund af skäl,
för hvilka jag sedermera skall redogöra. I förbigående
vill jag säga, att i detta ögonblick 0’Connor och jag
sannolikt äro de enda européerna i Tibet.
En annan missuppfattning, som gått genom pressen,
är, att jag mot min vilja skulle ha tvingats att gå
mot väster i stället för mot öster, eller nordost. Tag
fram sista upplagan af Tibet-bladet i Stielers
Handatlas eller den af Royal Qeographical Society
publicerade kartan: Tibet and the surrounding regions —
Compiled from the latest information. På dessa kartor
äro alla router, med undantag af min sista resa,
inlagda. Den engelska kartan är mera "up to date",
emedan den också upptager min resa af 1899—1902.
Här finner man emellertid att västra Tibet är tämligen
grundligt genomkorsadt af router: Nain Singhs, Bower,
Wellby, Deasy, Rawling, de Rhins, Littledale och mig.
Icke heller i det breda östra Tibet finnas några
nämnvärda hvita fläckar kvar, kartbilden har där blifvit
utfylld af Prschevalskij, Bonvalst, Littledale, Rockhill,
Wellby, Bower, de Rhins, Youngshusband och mig.
Men mellan båda dessa områden företedde Tibets
.karta ett mycket bredt meridionalt bälte, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
