Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 26 Juli 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Så kolossalt än detta mäktiga veck i jordskorpan
är, ha tibetanerna intet gemensamt namn för hela
dess sträckning. Otaliga lokalnamn känneteckna olika
delar däraf. Då nu kedjan för framtiden måste
introduceras icke blott i jordkunskapen, utan också i
skolböckerna, så måste den ha ett namn, och så vidt jag
kan se är det bäst att bibehålla det redan kända
namnet för en af dess högsta delar, nämligen
Nin-tschen-tang-la. — De pass, i hvilka jag korsat kedjan,
äro: från öster till väster: Sela-la, Tjang-la-podla,
Angden-la, Tseti-Iatjen-la och Djukti-la, alla af
kolossal höjd, det sistnämnda beläget här norr om
Gar-tok. — Där jag icke varit i tillfälle att följa dess
förlopp har jag genom insamlade upplysningar kunnat
interpolera dess approximativa läge. Den förändrar
fullständigt utseendet af Tibets kartbild och utgör ett
nytt jätteveck till de många andra, som höja sig öfver
den tibetanska ansvällningen, den mäktigaste på
jorden. Dock har man icke att föreställa sig denna
kedja såsom en smal, skarpt markerad kamm, den
äger vidsträckta kompakta förgreningar, och äfven
dessa äga utlöpare åt alla håll. De södra
förgreningarna gå ända fram till öfra Brahmaputra (Tsanpo),
de nordliga, där jag sett dem, upplösa sig i en
fullkomlig labyrint af berg och dalar, här och hvar med
sjöar emellan, så t. ex. den stora Schuru-tso söder
om Dangra-jum-tso. Under det att t. ex. Arka-tagh
i norra Tibet spelar en relativt obetydlig roll som
vattendelare, så har Nin-tschen-tang-la i detta hänseende
en utomordentligt hög rang, ja högre än själfva
Himalaja. I öster utgör den nämligen vattendelaren
mellan Salwén och Brahmaputra, i midten mellan
Brahmaputra och det centrala sjöområdet, d. v. s.
mellan världshafvet och delar af Asien som sakna
allt aflopp, — i väster mellan de båda Indusarmarna,
vidare mellan den förenade Indus och den
aflopps-lösa Panggong-tso, mellan Indus och dess stora
biflod Schejok och slutligen, sannolikt, också mellan
Indus och Pändsch, som hör till Amu-darja och
Aral-sjön. Kan det bevisas, med hjälp af
förhandenvarande material, att Hindu-Kusch är fortsättningen af
Nin-tschen-tang-la, så får man öka längden af detta
oerhörda bergveck med ännu ett hundratal svenska
mil. — Det är en storartad och tjusande uppgift att
framdeles samla och ordna allt som förut var kändt
om östra och västra delar af kedjan och att jämföra
det med det nya material jag bärgat Ingen anade
att Nin-tschen-tang-la söder om Tengri-nor var samma
kedja som den, hvilken reser sin mäktiga kamm söder
om Panggong-tso. Det klingar också egendomligt
att det förunnats någon att år 1907, då jorden är så
väl genomsökt, snart sagdt upptäcka ett bergssystem
af 300 mils längd, låt vara att vissa delar däraf förut
voro kända. Och låt oss också minnas att en dylik
upptäckt icke längre kan göras, ty det finnes ingen
så stor hvit fläck kvar på jordkartan, att en sådan
bergskädja skulle kunna inrymmas däri.
Det har förvånat många af mina vänner i Indien
att jag lyckades korsa hela Tibet, framtränga till
Schigatse och t. o. m. slå mig ned i hjärtat af
staden utan att bli hindrad, och detta under en tidpunkt,
då landet var på väg att bli mera hermetiskt
tillslutet än någonsin förr. — När jag sedermera fick reda
på den politiska ställningen förvånade det äfven mig,
och nu ligger hela denna färd som en saga och en
dröm bakom mig. Min förtjänst var det icke — men
det är för långt och inveckladt för att tala om nu.
En stor lycka var att vi nalkades just under
förberedelserna till nyårsfästen, då tibetanerna äro som
lekande tjädertuppar, som hvarken höra eller se. De
förhandlingar jag under IVa månads tid förde med
kinesiska residenten i Tibet, Thang Darin i Lhasa.
med Lien Darin, Amban i Lhasa, med Gow Daloj i
Gyangtse och med två representanter för tibetanska
regeringen, äro så dråpliga, att de komma att utgöra
ett ganska spännande och belysande kapitel i en
skildring af denna färd. Gow Daloj skref helt fräckt
att jag ej hade rättighet att existera i Tibet; att om
jag kom till Gyangtse skulle han arrestera mig och
under bevakning föra mig öfver gränsen till Indien,
och så skickade han mig afskrifter af traktaten
mellan Storbrittanien och Kina, hvari det heter att ingen
europé, icke ens en engelsman har rättighet att utan
kinesiskt tillstånd beträda tibetanskt område. Jag
svarade i relativt höflig ton, att om de tyckte min
närvaro obehaglig, hvarför stoppade de mig icke i
tid, de voro själfva ansvariga därför och ansvariga
för min trygga dädanfärd. De båda högförnäma
mandarinerna i Lhasa skrefvo mycket artiga bref och
uppmanade mig att gå tillbaka samma väg jag kommit.
Jag lofvade att göra detta, om de skaffade mig 100
hästar och proviant för ett halft år — något som jag
visste att de icke kunde göra. Då försökte kineserna
en list. Gow Daloj skref liksom i djupaste förtroende
till mig och rådde mig att be mandarinerna om
nådigt tillstånd att få taga vägen öfver Gyangtse till
Indien. Jag svarade honom icke ett ord, men skref till
Thang att om jag tvingades resa till Indien skulle
alla mina 26 tjänare, som voro bergsbor från Ladak,
dö i klimatfeber, och som de voro engelska
undersåter, finge han själf bära ansvaret för följderna. Den
skrufven drog. — Att resa öfver Gyangtse till Indien
var hvad jag fruktade mest af allt. Hade jag
tvingats därtill hade min femte resa fått ett snöpligt slut
och blifvit afklippt innan hälften var gjordt af hvad
som göras borde. De utsände från Lhasa frågade nu
efter mina villkor, och jag lät dem veta vägen. Ett
pass uppsattes. Det var väl ej precis hvad jag
önskade, men innehöll i alla fall stora medgifvanden
och jag tänkte, att komma vi väl allt längre bort från
Lhasa, skola vi nog klara skifvan själfva. Kinesisk
eskort gafs mig med för ett par veckor. — De voro
ej alls i vägen, tvärtom, hyggliga och höfliga och
härjade om med nomaderna. Men det var i alla fall
rätt skönt att bli af med dem, ty jag tyckte mera om
att få härja själf som jag ville. — Vi gingo mot NV
långt utanför passets gränser, korsande
Nin-tschen-tang-la, och lägrade vid foten af det magnifika heliga
gletschermassivet Targut-gangri, nära södra stranden
af Dangra-jum-tso. Men här häjdades vi af Hladje
Tserings folk, tjugu man i vapen, och tvingades att
i enlighet med passet styra mot SV, ännu en gång
korsande den nya bergskedjan. Det var andra gången
jag förgäfves sökt komma fram till den heliga sjön.
— På vägen ned upptäcktes bland annat Schuru-tso,
en af de större sjöarna i Tibet. — Hela denna
afstic-kare mot norr hade emellertid varit af allra största
betydelse, den kompletterade mina iakttagelser från
vinterfärden, och jag kunde utföra en noggrann karta
öfver det invecklade system af bifloder, som, liknande
ett träd med grenar, förenat sig till My-tju och går
ned till Brahmaputra.
Därpå gjordes ett par mindre afstickare mot norr
u^med foten af Nin-tschen-tang-la och en emot söder
till den punkt där Tjarto-tsanpo, en af Brahmaputras
största bifloder, förenar sig med hufvudfloden. Jag
hade båt med mig och brukade alltid mäta
vattenmängden i Tsanpo och dess bifloder för att få en
grundlig karaktäristik af de hydrografiska
förhållandena. Genom ett verkligt korsförhör kunde jag samla
material till kännedom om dess pulserande lif,
isläggning, islossning, fallande, stigande förhållande under
rägntiden etc. — hela året om. I Saka-dsong dog
min förträfflige karavanledare, Muhamed Isa. Vi
be-grofvo honom högtidligt i ödemarken.
I Tradum, som uppnåddes efter begagnandet af
— 675 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
