Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 2 Augusti 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR EMANUEL LITHANDER.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIDA.
För icke länge sedan lämnade dagspressen det icke
alldeles oväntade meddelandet, att grosshandlaren P.
Em. Lithander i Göteborg afsagt sig det
riksdagsmandat i Första kammaren för Elfsborgs län, han
under den långa följden af icke mindre än 23 år
innehaft. Som en gärd af hyllning för hvad han härunder
uträttat öfverlämnades till honom den 11 dennes i hans
sommarhem i Marstrand en medalj i guld, som
parti-och affärsvänner öfver honom låtit prägla. Den i vårt
land sällsynta utmärkelsen vittnar vältaligt om den
betydelse, meningsfränder tillägga hans offentliga
verksamhet. Och äfven motståndare skola helt säkert
villigt erkänna hans lifliga allmänintresse och den
mindre vanliga energi och framgång, hvarmed han
förfäktat sina åskådningar.
Pehr Emanuel Lithander är född i Synnersbo i
Västergötland den 11 december 1835. Hans fader,
Erie Lithander, var häradsskrifvare i Skara fögderi,
modern var Christina Charlotta Enander. I
Lidköping, dit föräldrarne efter ett par år flyttade, åtnjöt han
skolundervisning, men denna blef icke långvarig.
Redan vid 15 års ålder beträdde han den bana, på hvilken
han i sinom tid skulle vinna förmögenhet och
samhällsställning, nämligen handelns. I högre grad än de
flesta andra köpmän kan han sägas ha genomgått
denna banas alla grader. I sex år var han biträde i
minuthandel, erhöll därefter, 21-årig, kontorsplats hos
den framstående sidenfabriksfirman K. A. Almgren i
Stockholm, hvars framstående chef snart fattade
intresse för den genom arbetsamhet och ordningssinne
icke mindre än genom kommersiell begåfning utmärkte
unge mannen, som sålunda fick tillfälle till ytterligare
förkofran i köpmannainsikter. Här stannade han icke
mindre än fjorton år. Som resande för firman kom
han härunder att förvärfva god kännedom om olika
delar af vårt land och blef äfven i tillfälle att knyta
personliga förbindelser, af hvilka han sedermera som
själfständig köpman fick det största gagn.
Att nedsätta sig som sådan var han nu fullt rustad,
hvad insikter och erfarenhet beträffar, och det
ekonomiska stödet gafs dels af hans chef, fabrikör K. A.
Almgren, dels af fabrikör John Lenning i Norrköping,
hvars bevågenhet och vänskap han äfven lyckats
förvärfva. Så grundades år 1870 i Göteborg den
handelsfirma, som ännu äger bestånd under namnet P. Em.
Lithander & Co., sedan 1894 under meddelägarskap
af sonen Edvard. Till en början omfattade den endast
kommissionshandel med kläder och väfnader,
förnämligast svenska fabrikat, men sedan 1875 började den
tillika idka grosshandel, och har under sin snart
fyrtioåriga tillvaro icke ringa bidragit till, att svenska
textilalster vunnit den starka ingång i marknaden som
fallet varit.
Lithanders intressen inskränkte sig emellertid icke
till hans egen affär. Hans första initiativ gälde
själf-hjälpen inom handelsbiträdes- och kontoristkåren:
redan 1869 stiftade han och några hans yrkesbröder
i Stockholm Handelsbokhållarnes pensionsförening,
hvilken* sedermera under hans intresserade medverkan
utvecklat sig till en stor och välsignelsebringande
institution, hvars fonder närma sig millionen och som
årligen utdelar tiotusentals kronor till nödställda
bokhållare och änkor efter sådana. I Göteborg tog han
senare ett liknande initiativ, då 1882 Hjälpkassan för
nödställda köpmän kom till stånd. Bland de förste,
som insågo nödvändigheten af en organisation för
tillgodoseende af köpmannakårens gemensamma intressen,
var han 1884 en af stiftarne af Sveriges allmänna
handelsförening, hvilken satte som sitt mål verksamhet
för redbarhet i handel och vandel, för kreditväsendets
sunda utveckling m. m. och otvifvelaktigt i detta
hänseende uträttat icke ringa godt. Lithander var
ordförande i den interimsstyrelse, som tillsattes vid
föreningens bildande, och har allt framgent tillhört dess
ledande män.
Sin politiska bana började Lithander 1885, då han
af födelsebygdens landsting insattes i Första
kammaren. Redan dessförinnan hade han gjort sig känd för
sina protektionistiska åsikter och kom i riksdagen
att från början intaga en framskjuten plats inom
den då ej synnerligen manstarka tullskyddsvänliga
minoriteten inom den kammare, han tillhörde.
Ut-skottsostracismen hade då ännu icke upptagits i
riksdagssederna och från den plats i bevillningsutskottet,
han mottog redan som nyvald, blef han i tillfälle att
kraftigt kämpa för det tullpolitiska systemskifte, som
slutligen 1888 blef verklighet. Sin plats i
bevillningsutskottet behöll han till år 1894, då han på egen
begäran flyttade öfver till bankoutskottet för att nu med
samma ifver och viljekraft arbeta på lösningen af en
annan fråga, bankreformen. Ett förslag till en dylik,
hufvudsakligen grundad på de principer, som af 1889
års bankkommitté föreslagits, frambars nämda år af
Lithander som egen motion och vann äfven kamrarnes
bifall: det var det afgörande steget till indragning af
de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt och
riksbankens insättande på den tongifvande platsen i rikets
bankväsen. Att denna reform påskyndades genom
Lithanders initiativ, är värdt att med erkänsla minnas
icke minst nu, då den amerikanska bankkrisen helt
nyss ställt inför våra ögon vådan af en ocentraliserad
och illa ordnad sedelutgifning.
Den riksdagsfråga, hvartill emellertid Lithanders
namn i främsta rummet är knutet, är den, som gifvit
honom namn och värdighet af "riksbyggmästare".
Hvad k. m:t icke förmått ens vid den af en annars
pålitlig regeringsmajoritet behärskade maj-riksdagen,
det förmådde Lithander 1888 genom upptagande
såsom motion af samma kungliga förslag om hofstallets
förflyttande till Artilleriplanen och riksdags- och
riksbankshusens förläggande till Helgeandsholmen, som
föregående år fallit. Från estetisk synpunkt har
riktigheten af denna anordning starkt ifrågasatts och
kommer väl alltid att vara tvifvelaktig. Men byggnaderna
stå där nu en gång och det var säkerligen med en
stolt faderskänsla, som ej saknade berättigande,
Lithander 1905 flyttade öfver i Första kammarens nya
plenisal. Han har ock sedan låtit sig angeläget vara att
med konstverk smycka den arkitektoniska skapelse,
som på detta sätt i viss mån kan sägas ha honom att
tacka för sin tillkomst.
Utrymmet förbjuder att vidlyftigare ingå på
Lithanders parlamentariska verksamhet. Protektionistisk,
strängt gammalkonservativ och varmt försvarsvänlig —
se där hans politiska åskådnings utmärkande drag.
Ett lifligt intresse för de svenska torfmossarnes
tillgodogörande förtjänar dessutom att särskilt antecknas.
Och därom tviflar ingen, att den svenska riksdagen i
P. Em. Lithander förlorar en af de män, som varmast
nitälskat för fosterlandet och dess väl och som med
uppriktigaste allvar och den kraftigaste energi verkat
tör sin politiska öfvertygelse. Må hans lefnads afton
förflyta i välförtjänt fridfullt lugn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>