Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - III. Våta fötter och värkande rygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hade Berg rest sin väg, fast han var en af själfva
»slottets» afundade invånare. »Ett sådant hundlif stode han
inte ut med», hade han sagt till jungfru Malin. »Ville inte
styrelsen ta till förlagslånet så det räckte till en cigarr då och
då eller ett glas punsch att muntra upp sig med, så kunde
den göra hur den ville. Han tänkte inte besvära.»
Själfve Hammar blef allvarsam och hans blåa, drömmande
ögon stirrade tankfullt in i elden. Men med en kraftig
ruskning på de breda axlarna kastade han hufvudet käckt bakåt
och utbrast:
— Nej, gossar, så duger det inte. Nu ha vi bränt våra
skepp, och den som nu viker, han blir väl knappast karl mer
här på jorden. Låtom oss lofva hvarann, att åtminstone vi
här i Hyltans lag icke skola ge oss för en blåsa i handen
eller en värkande rygg! Man vänjer sig vid allting här i
världen, gossar. Därhemma hade vi en piga, som haft
tandvärk i elfva år; hon sa’ att det blef riktigt ensamt när smeden
uppe på herregården ryckte ut den sista tandstumpen på henne.
Hvad tänker du på, Arthur?
Långe Brandmark lyfte hufvudet dröjande:
— Jag tänkte på vår gamla nationskvartett och lifvet
däruppe och kvällarna på ...
— Ä’ di förbaskade, som inte binner kriaturen rejält när
di kommer hem! Nu har hansas märr gått å ätet opp all
hafren! jämrade sig gamle Arvid i dörren och kastade sin
mest förkrossande blick på Johansson.
Om en halftimme var elden släckt i Hyltan och hvar och
en hade sökt upp sitt läger för natten. I en vrå af köket
ligger gamle Arvid. Tyst, han gör visst sin aftonbön? Inte
alldeles; mellan hans gamla smutsiga, skäggiga läppar hväser
det: »Gu’ hjälpe den som ska’ göra bönner å herrskapsbarn.
Ja unnrar rätt hva’ di ska’ hetta på i morron?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
