Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - V. På Hammarbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina föräldrar här ute i vildmarken. Jag skall hämta henne
vid stationen i morgon med din Pärla — min pärla med din
Pärla, ha ha ha! — och hon blir här i fem veckor.
»Flickungen» var Almens enda dotter, henne som gubben
i förbigående alltid bad Gud välsigna när han suckade efter
en pojke af Hammars »modell». Rikt musikaliskt begåfvad och
med en vacker sopran hade hon genom välvilja af några
släktingar på mödernet, stipendier och tillskott af ett par enskilda
mecenater fått tillfälle att i hufvudstaden utbilda sina anlag.
Hvem undrar på att hon var de gamles stolthet och glädje!
Hammar hade sett »flickungens» porträtt. Inte så vackert
just, men älskligt, mycket älskligt, och fint, särdeles fint. Ett
rikt hår utan lugg (»eget och blondt», sa’ pappa) hvilade i
vacker koaffyr öfver en något för hög, bred panna. Ett par
lifliga, milda ögon (»goda och blå» upplyste mamma) blickade
emot en från kortet. Hakan var något spetsig, men så voro
mun och näsa så mycket vackrare (»grekisk profil, vete Gud
hur hon fått den, för hvarken mor eller jag har varit i
Grekland efter henne», sa’ gamle Almen.)
Allt som allt sammanlagdt så blef där en bit på ängen
oslagen följande dag, som godt hunnits med till middagen,
om inte Hammar haft brådare hem än vanligt, för att byta
om kläder och hygga till sig så mycket som möjligt tills
fanjunkaren kom från stationen med flickungen. Gamla Bolla
fick bannor så hon grät för det klädborsten låg bakom
skultunnan, och Hammar konsumerade mera tvål än annars på
en half vecka.
Men så tog flickungen honom heller inte för en dräng när
han sen stod på gården då de kommo och tog emot tömmen
af fanjunkaren. Med en liten knuff ville hon låta pappa förstå
att presentationens ögonblick var inne, men då gubben, yr af
glädje, ingenting begrep, räckte hon raskt fram sin lilla hand
och sa’:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
