Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen / 81 (1905) Author: Alfred Hedenstierna Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - IX. Kung Durman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, Gudnås, det är på högsta tiden. Var glad att du
inte har någon som står dig så nära, Karl. Nu är det slut
med de gamlas sommarglädje, suckade gumman och lät sin
stickstrumpa falla ned i knät medan hon med en blick af
oändlig kärlek såg på dottern.

— Ja, nu är det godt att herr Hammar är så snäll mot
pappa och mamma, så ni behöfva inte känna er alldeles
ensamma ändå, tyckte Gerda.

Men han själf då! Voro de blinda, som inte kunde se
huru det stod till med honom?

Följande morgon, när de hade ätit frukost, sade Hammar:

— Vagnen har jag dragit ut, farbror, och piskan står
bakom farstudörren. Ursäkta att jag inte hjälper farbror att
spänna för, men där är sammanträde uppe på »slottet» i dag.

Så gick han raskt öfver till Gerda:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>