- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
170

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - IV. Hvad de främmande på Hjelmskog inte fingo se

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en kall rysning, ett lindrigt obehag; icke vämjelse, åhnej, men
ungefär detsamma som man erfar då man känner en rosett
glida från sin plats medan man har en tekopp i händerna,
eller sitt skoband lossna på bulevarden ...

Och Lina Axelsson, som talade om huru hon höll på att
skrika af njutning då den unge doktorn tryckte henne intill
sig i kotiljongen! Märkvärdigt! Nej, hon var nog inte som
andra flickor.

Och när han nu åter närmade sig henne med glänsande
ögon, och de blonda jättemustascherna höjde sig likt
morrhåren på en katt som vädrar en delikat välling, och han
hviskade: »Min egen älskling!» då blundade hon lätt och
önskade att det — väl vore öfver.

När hon kom upp på sitt eget rum sänkte hon, halft
omedvetet, yttersta snibben af sin näsduk i vattenkannan och
gned tankfullt de breda, röda läpparna under det hon
mumlade: »Hm, så’nt där behöfver man bestämt vänja sig vid.»

När grefve Axel öppnade dörren till den dubblett, han
delade med sin pappa, stod denne hedersman ännu i
deshabillé och slungade i sig det ena glaset vatten efter det andra.

— Nåå, min gosse, hur känns det i kroppen att vara
förlofvad karl?

— Åh, hon är härlig, pappa! Hvilken nacke, och så hon
för hufvudet sedan! Precis som en remont, som nyss börjat
gå för stång. Ett vackert steg ... hm ... en behaglig gång
har hon också. Lite kall är hon, förstås ...

— Jaha, hon är så där obegripligt »jungfrulig» af sig,
eller hur skall jag säga? Nå, det skadar ju inte i fråga om
en familjeflicka. Det ger sig, min gosse, det ger sig.

— Generar det pappa, om jag öppnar fönstret och röker
en cigarr? Jag tror inte att jag får en blund i ögonen i natt
heller.

— Ha ha ha, den ungdomen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free