Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VI. En bruten man och en bunden kvinna - VII. Storfrämmande i Kvislinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väntande stod umgänget med de bästa på hvarje plats. Axel
skulle aldrig svika en gentlemans plikter mot sin grefvinna,
och hon själf, hon skulle icke behöfva göra mycket för att
bli rosad som både ädel och god. Där var lyckan. — Stilla,
Suleima! — Någon gång skulle hon hälsa på i gamla
hemmet. — Hvar sommar minst. — Då skulle hon väl också
fara till kyrkan. — Söndagarna äro ju så odrägligt långa på
landet. — Pastor Magnusson talade så underligt, så
människolikt. Skulle han gråna här eller få det bättre? Hvem skulle
han gifta sig med? Ty naturligtvis skulle han gifta sig; annars
blir en komminister aldrig tillräckligt fattig. En liten tjock
prästdotter antagligen. Lotten eller Eva Strandin t. ex.
Men när hon tänkte sig denna lilla fadda, enfaldiga
pastorska sittande i prästgårdsbänken och njutande af den
rörelse, pastor Arvid ofelbart visste meddela sina åhörare, blef
hon nervös, hon visste ej hvarför, och gaf Suleima ett rapp,
som kom henne att hoppa högt i vädret och jaga i fyrsprång
genom allén upp till Hjelmskog.
Men ute vid häradsvägen tog Arvid upp kalk och patén
ur lingonriset och gick smågnolande vägen framåt till sitt
lilla Kvislinge.
Det gör mig ledsen att behöfva säga att det inte var
någon psalmmelodi han fantiserade på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
