Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - IX. Å ämbetets vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på det sorgtyngda lägret, i plågans långa timmar gjuter in
i vårt hjärta det som vi inte ville ta emot i hälsans dag, i
glädjens stunder. Själfpröfning ...
Han hejdade sig. Hon såg så trött ut och syntes inte
alls lyssna på hvad han sade. När han tystnade, slog hon
upp de matta ögonen:
— Förlåt mig, hur var det?
Arvid sänkte hufvudet. Ack, vid denna sjukbädd hade
han visst intet att ge ...
— Det är inte dödsfruktan, ser ni. Ibland tycker jag det
skulle vara ljuft att slumra bort från allt, allt, och med
frigjord ande sväfva långt, långt bort. Snarare skulle jag vilja
kalla det lifsfruktan. Jag tycker, att om jag blefve frisk,
skulle jag dock aldrig kunna bli glad och lycklig mer; jag
känner det som vore mitt lif förspilldt.
Det ryckte till i Arvids ansikte. Han återtog sin plats
på stolen vid bädden.
— Såvida inte den känslan helt enkelt kommer af plågor
och kroppslig svaghet, vet jag blott tre förhållanden i lifvet,
som för mig kunna förklara den.
— Jaså, ni förstår ändå hur jag menar! Nå, när tror ni
man känner det så?
— Jag skulle för min del känna det så, om jag gjort
mig skyldig till något som kommit mig att förlora tron på
mig själf, aktningen för mitt bättre jag; något, som, om än
både Guds och människors tillgift vore viss, aldrig skulle
upphöra att ängsla mig lifvet igenom. Jag tror också att
man kan känna det så, om någon, som man älskat med hela
... någon som man hållit rätt innerligt kär, blifvit ryckt
bort och lämnat ett tomrum, det hvarken tiden eller ...
Han såg på henne. Hon var ej trött och likgiltig nu.
De bruna ögonen borrade sig in i hans.
— Och det tredje?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
