Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - IX. Å ämbetets vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, om man misstagit sig om sin kallelse i lifvet, om
man slagit in på en väg, som, huru god den än i och för sig
må vara, dock icke är ens egen, och så gått för långt att
vända åter. Om man fattat ett för hela lifvet afgörande
beslut, och så finner att man gått vilse, att det var ett misstag.
Hon hade till hälften vändt ansiktet bort och låg tyst
under det barmen sakta häfde sig af den återvändande febern,
som lämnat henne för ett par timmar.
Uret på den lilla skulpterade byrån knäppte så högt i
tystnaden. Arvid lät blicken irra omkring i rummets dunkel.
Hvartenda föremål betraktade han med girigt intresse. Jaså,
det var då här hon dvaldes, hon, som tagit hans lifs lycka,
det var här hon drömde ungmöns rosendrömmar, det var
härifrån hon skulle gå till brudgemaket eller ...
De mörka ögonen glänste till. Tänk om hon ginge till
grafven i stället, om denne andre blefve dömd att försaka,
evigt försaka, liksom den stackars landtprästen! Skulle det
bli mindre tungt att sörja henne då? Kanske ... men hon ...
dödens slöja öfver denna stolta blick, förgängelsen öfver denna
härliga ...
Det var första gången han suttit vid sjukbädden hos en ung
kvinna, som för honom varit något annat än en lidande nästa ...
— Och hur långt går man vilse, då man gått ohjälpligt
för långt?
Hon hade hastigt vändt ansiktet mot honom och
betraktade honom forskande.
Pastorn spratt till. Hans tankar lupo fjärran; de hade
hoppat öfver verklighetens och det närvarandes skrankor och
gingo på bet i Arkadiens ängder.
— Dithän, fröken Gerda, där det ej längre gifves någon
kompromiss mellan hedern och lifvets glädje.
Hon tryckte händerna mot ansiktet, och klara pärlor glänste
fram mellan hvita fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
