- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
231

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XII. Hemlof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men ack, i den lefvande Guds stad, på hvilken hon så säkert
trodde, där går tiden så fort, och hvad som för de älskade
härnere är ett helt långt lif af pröfning och kamp, det synes
däruppe som några ögonblick blott. Visst skulle han sörja,
men ack, barnatårar svinna fortare än moderssorg; lifvet
brusar fram öfver kullen där de gamla lagt sig till ro, rycker
ungdomen med sig och blåser bort saknaden ur hjärtat.

Det bekymrade henne blott att sjukdomen vållade sonen
utgifter.

— Ärvet lelle, du kostar för möcke på mej. Dä nöttar
inte. Ä dä Guss velje att ja ska komma opp igen så går
dä nock mä kamferslinjament å pringsens dröppar.

— Åh, mor, mor, så du talar!

— Hva to doktorn, Ärvet?

— Snälla mor, tänk inte på sådant.

— Ja vell veta hva han to?

Arvid svarade inte; han föll på knä vid sängen, och
snyftningar skakade den kraftiga gestalten.

Små magra, gula, valkiga fingrar ströko hans täta, svarta
hår, och de milda, insjunkna ögonen fäste sig vid det kära,
kraftiga hufvudet med outsäglig ömhet.

— Nu ä alla pengatresserna betalta för detta året, Ärvet,
å där ä mer råg å sälja, å så stutarna. I år gnor du allt å
ett stöcke på gälden, Ärvet?

— Ja mor.

— Jaja, ble inte lessen för ja ä envetten, Ärvet; men om
du to Eva i Sjöreda så kunne du ble skullfri mä samma.

— Lilla mor, inte kan jag tänka på sådant nu.

Så rycktes Arvid af ämbetsplikter bort från mors bädd
för några timmar, än åt det ena hållet och än åt det andra
i socknen. Full af ängslan, när han kom tillbaka, ilade han
genom farstu och sal.

— Hur är det, mor?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free