Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen / 233 (1905) Author: Alfred Hedenstierna Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XII. Hemlof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ut i det oändliga ... Ack, hvarför fick hon ej dröja hos
sin son!

Tyst, nu talade hon redigt igen!

— Ärvet lelle, minns du hur glippane gla du va när
tarminen i skolen va slut, å vi feck gå ut te moster i Linderyd
å äta jordbär? Ack, hvad du va gla åt dä sommarlofvet!
Nu ä dä likadant för mej: tarminen ä slut å läxan läsen å
mor får hemlof. Messunna mej ’et inte, Ärvet lelle!»

— — — — — — — — — — — — — — — — — —



Det var slut. Mor Märtha hade fått ferier. Arvid visste
icke när det hade händt; det hade varit en natt af kval, och
när morgonsol bräckte var han ensam. Han gick ut i sitt
eget rum, lutade hufvudet i händerna och såg utåt sjön, där
vågorna gingo höga för efterhöststormen och måsarna flögo lågt.

Så vände han åter till bädden därinne, föll på knä och
fattade den skrumpna handen, som hvilade stelt på täcket.
Du lilla smala, gråhvita silfverring! För huru mycken
trohet och kärlek var du inte symbol! Du hade ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>