Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - III. De komma allihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det svida med ens», och därför hade man, så vidt görligt
var, ställt till med mottagandet af alla inackorderingarna på
en gång.
Westberga bar en helt festlig prägel. Det var strax efter
midsommar, lindar och gräsmattor voro ännu vårlikt friska,
bina surrade omkring i trädgården bakom det ljusgröna
corps-de-logiet, fönsterrutornas långa rader skeno som bajonetter
på ett gardeskompani och allt var så putsadt och fint.
Thilda stod på verandan, varm och röd och stor och
vacker i ljus bomullsklädning för första gång efter sorgåret och
med en kökshandduk i hand. Nu hade hon fejat allt, ända
till den stora glaskulan på rundeln, och gjort huset i
ordning från källare till vind med mat och dryck och
sängkläder, och stod där bredaxlad och duktig och sökte känna sig
obegripligt svag och värnlös gentemot alla dessa främmande
människor, som skulle komma och taga hushondeväldet i
deras hus och, naturligtvis, förorätta dem på allt vis. Ack, hvad
ville de väl göra! Några stackars fattiga, ensamma
fruntimmer utan beskydd!
Gerda och Evy, som dukat middagsbordet och just kommo
från trädgården med en stor bukett till vasen i dess midt,
stannade plötsligt och skreko:
— Herre Gud, nu komma de!
Ja, där kommo de allihop. Först Westberga rödbläsiga
vagnshästar med droskan full af damer och filtar och
parasoller och buketter och hattaskar. Så patron Lundströms
spattbrutna bruntar med stor char-à-banc, ett par nätta
kvinnogestalter, en halmhatt, ett par grå polisonger, en kappsäck
och gossarna Andersson från Trelleborg, som under
järnvägsresan tagits i beskydd af en bekant till deras pappa, men nu
sutto och kände sig utkastade i världen och voro fuktiga i
ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
