- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
272

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - V. Flirtationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ni tycks redan ha skaffat er dåligt lynne på
morgonkvisten?

— Fröken observerade kanske att posten kom i går kväll.

— Kan just tro det, att man på det idylliska Westberga
måste importera sina förargelser per posto, om man
nödvändigt skall ha dem.

Hon hade börjat gå framåt den smala gångstigen och han
följde efter. Det var då också ett elakt tjufpojkstreck af
naturen att neka handelsidkerskan Florstedt ett vackert
ansikte när den gifvit henne allt annat: en sådan liten briljant
figur, godt hufvud, en röst, hvilken lät som musik, och händer
och fötter som om hon snattat dem från en sagoprinsessa.
Om han skulle tänka högt en stund för det där lilla pyret!

— Har fröken någon gång erfarit huru yttre förhållanden
plötsligt kunna göra en människa liten och eländig?

Hon skrattade, klingande, musikaliskt, så som endast den
bör ha rättighet att skratta som har ett förtjusande ansikte.

— Vet kandidaten, jag har alltid känt mig så liten och
eländig till mods.

— Åh prat, ni är nog en liten riktigt tapper kvinna, ni.
Men jag menade om ni känt hvad beroende, fattigdom vill
säga, om ni vet hur det smakat att inte ha något som man
ändå inte kan undvara.

— Jag tror det. Jag har nu en liten affär, som ni vet;
men den har varit ännu mycket mindre. Det var en tid då
butiken låg vid en port i brandgatan och jag ibland inte sålde
för femtio öre om dagen, fast hyran gick till sjuttiofem och
fakturorna förföllo på sina gifna tider.

Han teg. Hon, denna lilla bräckliga varelse hade genom
fattigdom och brist arbetat sig upp till oberoende, och han,
store, starke, lärde karlen hade blifvit utom sig för trehundra
kronor, som han inte hade. Hans nyss så djupa medlidande
med sig själf svalnade en smula.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free