Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VI. Mammas födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, det var en fin häst, som köpts af en patron, som
ackorderat in kräket på ridhuset i stan för att dresseras. Men
det tog sådan tid — kampen måtte visst varit liten smula
bondsk, alldeles som vår amerikanare här — att räkningen
för foder och dressyr föreföll patronen för dyr, hvarför han
lät dressören behålla hästen.
— Vet ingenjörn, det där var så obegripligt kvickt, att
det går alldeles öfver min horisont, sade Jenny, gick in till
hennes nåd Kopparhjelm och dansade inte mera på hela kvällen
utom ännu en vals med unge Frans.
Men ute i trädgården lunkade två unga, snälla män, båda
djupt olyckliga; den ene för det han inte kunde dansa »på
herrskapsvis», den andre för det han inte hade ett par
hundratusen riksdaler.
I den stora, rymliga förstugan stod ett bord med punsch
till herrarna och bischoff till damerna. Kandidat Star drack
liten smula mer än han strängt taget behöfde. På middagen
hade han fått ännu ett tråkigt affärsbref. Ack, den som på
något hyggligt vis kunde komma ifrån allt det där! ... Se
där dansar lilla Alma Florstedt! ... Märkvärdig kvinna!
Bättre hållning, verkligen mera grace än hos någon af de unga
flickorna ... Det här kommer att slutas med lagsökningar
och skandal ... Och kvick och spirituell som en olycka, lika
»chic» som själfva Jenny Follin ... Fördömdt att vara fattig
... Lilla Florstedt är en rangerad kvinna ...
— Det blir fransäs härnäst. Får jag lof, fröken Florstedt?
När fransäsen var slut hade Frans och stall-Johan,
välvilligt hjälpta af kamrer Hemming, fyllt gårdsplanens träd
och halfva trädgården med små kulörta lyktor, visserligen af
enklaste slag, men som ändå framställde gamla Westberga i
ett helt magiskt och underbart skimmer. Inne i salen hoppade
blott ett eller två par i sänder med långa uppehåll; ungdomen
svärmade omkring därute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
