Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IX. Pastor Blomgren gör kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Westberga. Det var ju en förfärlig hop; men man fick
hoppas på vackert väder, så att man mest kunde vara ute,
ty boställets tre små rum förslogo inte långt till en sådan
skara. Med ömma känslor för sitt punschkrus och sina
vinbärsbuskar hade pastorn visserligen kastat en tanke på att
utesluta kamrer Hemming och kandidat Star, amerikanaren,
Karl och Filip; men gentlemannen inom honom tog för en
gångs skull öfverhanden och därför stod han nu, barhufvad
och skinande, leende och bugande midt på sin lilla gårdsplan
och välkomnade den mångfaldiga skara af gående, åkande
och roende medmänniskor, som utgjordes af änkefru Westberg
med barn och inackorderingar och som hade så lätt att komma
till hans herdatjäll på alla möjliga vis, ty detta låg vid nästa
vik af samma sjö som Westberga och landvägen var det inte
heller stort mera än en fjärdedels mil.
Stafva, komministergårdens gamla trotjänarinna, mammas
egen piga, som fått pastor Gustaf i arf af hans köttsliga mor,
stod i farstudörren och vakade med svartsjuk ömhet öfver
hvarje rörelse af sin lille klotrunde älskling. Jo, jo, nu skulle
man få se att herrgårdsfröknarna och köpstaflickorna gjorde
sig till för lille Gustaf; en sådan karl fanns minsann inte på
tio mils omkrets. Undras om något af de där högfärdshönsen
kunde göra en ärlig fläskpannkaka en gång!
— A ... a ... allramjukaste tjänare, min nådigaste fru
öfverstinna! Det var då allt för mycken godhet att göra
mitt ringa hus den äran! Stafva, Stafva, äst du förvillad
människa, som inte schasar tuppen från farstubron när fru
öfverstinnan kommer! Min allragodaste fru Westberg, huru
snällt att komma alla! Välkomna mina damer! Våren så
ämabla och sen er om i trädgården. Vår Herre har i år gifvit
mig många bär. Ack, fröken Thilda, stick er inte! Får jag
den lyckan att vika undan den busken? Äst du galen
människa — jag menar Stafva — är inte kaffet färdigt ännu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
