Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IX. Pastor Blomgren gör kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlåt, min snällaste fru Palmkvist, det hafva de usla skatorna
gjort; här är en annan stol!
Det glada sällskapet spred sig i den lilla trädgårdstäppan,
Karl och Filip gjorde sitt bästa med krus- och vinbär,
spräckliga hönor flögo med gälla skri upp under buskarna, där de
voro vana att i fred och ro njuta sitt dolce far niente, den
grå katten tog sin reträtt upp på brandstegen och betraktade,
liksom Stafva från skafferifönstret, den lifliga och ovanliga
scenen med misstänksamma blickar, och den bästa värphönan
ilade i vild flykt under högljudt skrockande utefter stranden
och kom aldrig tillbaka.
Det var en fasans dag för komministergårdens buskar och
träd. Fåfänglighet, förgänglighet! Förgäfves uppmanade
pastorn unge Frans Westberg att tänka på sin mage alldenstund
där redan gick kolerin i Västervik.
Nere vid stranden, fästad med en repstump vid roten af
en gammal lönn låg pastorns eka och plaskade. Alma
Florstedt hade stigit ombord och slagit sig ned på aktertoften.
Den bredskyggiga trädgårdshatten hade hon lagt i knät och
roade sig att med små fina fingrar leka med den lugna, blanka
vattenytan vid båtens akter.
Så reste hon sig upp och lyssnade. Riktigt, det var hans
steg. Brådskande hviskade hon:
— Årorna ligga i; gör loss och ro mig ut på sjön litet!
— Men skola vi ...?
— Jag vill tala ett par ord med dig ...
Så lossade han ekan, sköt den med ett par långa årtag
ut på vattnet, höll årorna stilla, upplyftade och sade med
minen af en missnöjd, trotsig skolpojke:
— Nå ... åh?
Han behöfde inte vänta länge på svar.
Alma hade nu kommit till klarhet med sig själf, och hon
var stark som få, den lilla kvinnan, när hon det hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
