Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IX. Pastor Blomgren gör kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du är en liten förtjusande fästmö, som begagnar det
första tillfälle vi träffas ensamma att moralisera, Alma.
— Adolf ... höger åra, annars komma vi in i vassen
där ... låt oss låta bli att leka blindbock vidare! Huru
mycket jag än ... vid mina år ... har skäl att blygas
däröfver, är det dock nu för sent att neka att jag har dig kär,
ja, jag har dig mycket kär, Adolf, och jag tror att också du
har mycken sympati för mig och gjort ditt allra bästa att
inbilla dig själf ...
— Håll upp, innan du säger något som du kan komma
att ångra, Alma!
Hon böjde sig ned och såg länge, länge, huru friska
vattendroppar glittrade på hennes hand. Ansiktet var rödt som
blod. Så lutade hon sig ånyo öfver relingen och lät fingrarna
glida i vattnet utmed ekan.
— Gör det inte alltför svårt för mig, Adolf! Tror du inte
att oron aggade mitt hjärta genast den där ... den där
kvällen? Tror du inte jag såg huru du i fredags morgon
kom ned till frukosten med minen af en pojke, som gjort
något illa och är rädd att bli ertappad? Nej, nej ... detta
är alls ingen förebråelse, Adolf! Huru skulle du kunna rå
för att du inte strålade af en hemlig lycka, som du inte
kände? Huru skulle du kunna rå för att du kände ett behof
att liksom gömma dig för mig bland de andra?
— Det är inte sant, Alma!
— Litet mer på höger åra, litet till ... så ja ... Ser
du den blåa klädningen däruppe vid löfsalen? Det är Evy,
Adolf! Nu har jag lärt mig att se klart i det som jag förut
fruktade. Nu fruktar jag ingenting mer; nu är jag inte
svartsjuk mera ... höger, höger, Adolf ... så där ja ... nu ser
du den blåa klädningen igen. Ser du, hon är inte »den
grimme ælling», hon är inte en flicka som man trycker till
sitt hjärta i månskenet för att gömma sig för vid ljusan dag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
