- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
314

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - X. En himmel och en torparhage

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mains med Anna Ljungklint, deltog i Amelie Larssons
lidanden, hjälpte Vivan med hennes franska och byggde luftslott,
som skulle bli herrgårdar, med herr Johnsson. Och så här
ute på torpen ... Det var bara för honom, som solstrålen
inte lyste!

Nu talade mor Katrina igen:

— Ja, Gud välsigne fröken! Å dä säjer ja, att måtte den
därne amerikanarn ble snäll ve’ na när di kommer tehopa!

— Hvad i Guds namn säger mor Katrina?

— Ja, Gu’ tröste mej, nu förtalte ja mej visst; men ja
säjer inte utan som ordet går därframme på herragården, att
hon ska ha den rike amerikanarn, å dä hörde Sune senast
i går å rättarns Lena.

Otto hörde huru Jenny hastigt reste sig och häftigt satte
bort trästolen.

— Vill nu mor Katrina göra mig en riktig tjänst, så var
snäll tala aldrig sådana där ... sådana där dumheter! Och
... låt ingen annan göra det heller så Katrina hör det!

— Ack, kära goa, förlåt, förlåt mej olöcklia mänska!

Det rent som knakade i bibänken därute. Jaså, kantänka
det gick inte an att torparhustruns grofva näfve ryckte i den
romantiska slöjan. Men naturligtvis var det sant, när själfva
tjänstfolket visste det.

Intill ängen och åkerbitarna, som omgåfvo den rödstrukna
torparstugan, låg en liten hage med ljung och enbuskar och
några få större furor vid själfva grinden från täppan.

Jenny passerade grinden och lade klinkan tillrätta i dess
hake. När hon vände sig om, stod Otto midt framför henne
på den lilla stigen.

— Se det var trefligt! Är ingenjören kanske också på
hemväg, så vi få sällskap?

— Jaha! Å för all del, bara jag inte på något vis stör
så ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free