- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
370

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - III. »Har ni aldrig haft någon syster?»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu rivalisera, ädelmodigt hulpit honom och hvars ton
möjligen skulle blifvit något mindre eldig och tydlig, om icke båda
herrarna den minnesvärda dag, på hvars kväll det diktades,
grundligen firat »skyttefest» hela dagen:

Bland sälla dar, bland lyckliga på jorden
Dock en jag vet långt mer än andra skön;
En dag så kort här uti kulna norden,
En vinterdag med tufvan gömd i snön.
         Dock sommarljuf den dagen skall förbli
         Så länge som den bär Ert namn, Marie.

Min blyga mun har ganska svårt att tolka
Hvad djupt sig i mitt varma hjärta rör;
Men bland beundrare, som tätt befolka
Den »Gyllne hästen», jag dock svära tör,
         Att den blir trognast, som nu är så fri
         I blomdoft nalkas Eder, skön Marie!

Om Ni beundransvärda, goda flicka
Mitt hjärtas känslor ville blott förstå!
Om inuti mitt bröst Ni kunde blicka
Ert sköna öga skulle läsa då
         Med eldskrift evigt ristadt in däri
         Ett outplånligt, enda namn: Marie!


Dagen efter kom herr Andersson till frukosten mycket
tidigt för att iakttaga verkan af sin hyllning. Marie gick
genast emot honom, neg och tackade och sa att hon just i
dagarna hört att i Köpenhamn bodde en professor, som var
mycket bra för hjärtlidande och att om kassören var så illa
däran, som han skrifvit, borde han inte dröja att resa dit.

Herr Andersson såg på henne med en hjärtslitande, stumt
förebrående blick och tröstade sig genom att på aftonen ute
i den skumma planteringen ge en profryttare, hvilken vid
likvidationen kallat Marie »sin lilla sötnos», en sjungande örfil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free