Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade dunstat ut att Marie samlat vackra slantar, fast
ingen visste precis huru många. Det fanns karlar, som lade
an på henne på skarpa allvaret, änklingar af borgarklass, en
skuldsatt possessionat och ett par unga män ur Nålköpings
merkantila värld, flera år yngre än hon själf, men som tyckte
det skulle vara »bussigt» att få lite hjälp till en egen affär
och en hustru, som var van vid disken.
Marie var mycket ärlig och tydlig emot dem; hon lät dem
aldrig komma så långt som till öppen förklaring af sina
känslor. De blefvo afklippta innan de hunnit blotta sina afsikter
medelst tydliga ord. Det föll henne aldrig in att ett ögonblick
reflektera på de möjligheter, som genom dessa mycket hågade
spekulanter på hennes hand kunde yppa sig. Hon föraktade
dem, för hvilka hon fann att hennes person betydde föga, men
äcklades på samma gång af dem, som röjde ömhet och erotisk
anläggning.
Och kapten Malm han kom och gick och tycktes känna
en lugn, stilla förnöjelse i sitt numera mycket ensliga lif af att
tala med henne, af henne göra sig underrättad om kotterier
och tillställningar inom den ungkarlsvärld, hvilken han nu
nästan kommit alldeles ifrån. Och Marie ansträngde sina
tankeverktyg till det yttersta, hvässte sin tunga på det
skarpaste för att i Malms egen anda satirisera och förlöjliga
»herrarna». Hon hade en för lifvets humor öppen blick, och
Nålköpings ungkarlsvärld var inte något alldeles hopplöst
observationsfält för en dylik.
Ibland, när Malm gick hem till sig efter en slik pratstund
med Marie, reste hans högmod på sig. »Fy tusan, att du
kan sitta och skälla på kretsar, för hvilka du ej mera passar,
tillsammans med en piga!» bannade han sig själf. Nej, så
min själ, om hon var en piga; en bra och intelligent och treflig
kvinna var hon, inte någon af de små hönshjärnor, af hvilka
där gå tretton på dussinet, svarade hans eget medvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
