Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gasformiga kroppars jemnvigt och rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gasformiga kroppars jemnvigt och rörelse.
Gaserna äro luftformiga kroppar och hafva så svag kohesion,
att deras smådelar oupphörligt äro blottställda för att aflägsna
sig från hvarandra, till följd af en hos gaserna inneboende
utvidgningskraft. Genom afkylning och sammantryckning kan man
hos många gaser så öka den svaga kohesionskraften, att de antaga
flytande form (kondenseras), t. ex. vattengas. Några gaser
finnas dock, som man hittills icke lyckats kondensera, och dessa
(syrgas, vätgas, qväfgas) kallar man beständiga i motsats till de
öfriga obeständiga gaserne.
Den vigtigaste gasformiga kroppen är luften. Den atmosferiska
luften, som omgifver oss, är väsendtligen en blandning af
två gaser, som man kallar syrgas och qväfgas.
Luften har de egenskaper, som äro gemensamma för alla andra
kroppar. Den intager ett rum och är alltså en kropp, ehuru
den till följd af sin genomskinlighet och färglöshet icke kan
skönjas af våra ögon. I sin egenskap af kropp är den också tung,
och utöfvar på andra kroppar ett tryck, som under vissa
omständigheter till och med kan blifva betydligt.
Från de fasta kropparna och vätskorna skiljer sig luften
väsendtligen genom dess smådelars benägenhet att aflägsna sig allt
längre från hvarandra, eller att bortstöta (repellera) hvarandra.
Luften kan derför aldrig, såsom en vätska, endast delvis uppfylla
ett slutet rum, utan utvidgar sig, om rummet utvidgas, och drager
sig tillsamman, om rummet minskas. Samma luftqvantitet kan
således fylla likaväl det största som det minsta rum. Har
den blifvit sammanpressad, så intager den, såsnart trycket upphör,
åter sitt förra rum. Denna luftens vigtiga förmåga att utvidga
sig, hvilken ock kallas spänstighet eller elasticitet,
åstadkommer många afvikelser från de jemnvigts- och rörelselagar,
som gälla för fasta kroppar och vätskor.
*
Hvarför hafva vi känning af en vindflägt, då vi röra
flata handen fram och tillbaka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvarfor/0055.html
