Hvarför och derför / 133 (1868) Author: Otto Eduard Vincent Ule Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man ser snedt derpå, och för den skull dubbla bilder
uppstå, som förvirra hvarandra och göra totalbilden
otydlig. Dessa dubbla bilders afstånd från hvarandra
måste naturligtvis alltid vara lika med glasets
dubbla tjocklek. Ju tjockare således glaset är,
desto tydligare blifva de dubbla bilderna och desto
mer störande deras verkan. De bästa speglar äro
för den skull metallspeglar, enär dessa blott
återgifva enkla bilder.

Fig. 54.

Hvarför kan man alls icke se en fullkomligt god
spegelyta?

Derför att allt det ljus, som en spegelyta erhåller,
så återkastas, att de strålar, som utgå från hvarje
punkt på de belysta kropparne, åter i en punkt bakom
spegelytan skära hvarandra, så att man bakom spegelytan
blott ser lysande punkter, nemligen de lysande punkternas
bilder, och icke spegelytan sjelf.

Hvarför gifva kroppar, som väl äro plana, men
icke polerade, icke några spegelbilder?

Derför att en sådan icke polerad yta har en mängd
små ojemnheter, som oregelbundet måste återkasta de
från en punkt utgående strålarne, så att de icke åter
förena sig i en punkt bakom den plana ytan och följaktligen
icke heller kunna frambringa någon bild af punkten.
I stället för det lysande föremålets bild ser man tvärtom
sjelfva den belysta ytan. Enär nemligen hvar punkt
på ytan erhåller ljus från oändligt många lysande punkter
och återkastar detta ljus, så måste ock från hvarje punkt
på ytan oändligt många strålar utgå åt alla håll,
så att man ser hvar punkt på ytan.

Sådant oregelbundet återkastadt ljus, som gör de icke
polerade eller icke speglande ytorna synliga för oss,
kallar man ock spridt ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>