Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Hugo
264
Kaminen og bordet med de to stolene stod rett fremfor
Marius. Da fyrfatet var skjult, blev rummet bare oplyst
av lyset. Den minste gjenstand på bordet eller på
kaminen kastet store skygger. En vannmugge uten
tut dekket en halv vegg. Det var over værelset en
uhyggelig, truende ro. En følte at noget skrekkelig var
i gjære.
Jondrette hadde latt pipen gå ut, et tydelig tegn på at
han var sterkt optatt, og hadde satt sig igjen. Han ryn*
ket brynene og åpnet av og til brått høire hand som om
han svarte på nogen siste råd fra en mørk indre stemme.
Plutselig trakk han ut bordskuffen, tok frem en lang kjøk*
kenkniv som han prøvde på neglen. Så la han kniven
ned i skuffen. Marius stakk hånden i høire lomme,
trakk frem pistolen og spente den. Da hanen gikk i spenn,
lød en klar, skarp liten lyd. Jondrette skalv og reiste
sig halvt op. «Hvem er det?» ropte han. Marius holdt
pusten. Jondrette lyttet et øieblikk, så gav han sig til
åle og sa: «For et fe jeg er! Det er veggen det knaker i.»
Marius holdt fast på pistolen.
XVII
Plutselig lød fjerne tungsindige klokkeklemt. Saint*
Médard ringte seks. Jondrette fulgte hvert slag med
et nikk. Da det sjette slaget hadde lydt, snøt han lyset
med fingrene. Så gav han sig til å gå op og ned i værel*
set, lyttet ute på gangen, gikk, lyttet igjen. «Bare han
kommer,» brummet han; så såtte han sig ned igjen.. —
Ikke før hadde han satt sig, før døren blev lukket op.
Mor Jondrette hadde åpnet den, og stod ute i gangen med
et redselsfullt vennlig uttrykk i ansiktet som var synlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
