Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 Victor Hugo
som gikk forbi, en spottet Gud; den siste var taus som
graven.
En av vokterne som hadde en jernhake i spissen av
stokken sin, så av og til ut som om han vilde rote op i
denne haugen av menneskelig søppel. En gammel kone
som stod blandt mengden og holdt en liten femårs gutt i
hånden sa til ham: «Din slyngel, det der kan du lære av.»
Når sangene og gudsbespottelsene blev for drøie,
smelte han som syntes å være fører, med pisken, og straks
haglet det med stokkeslag over de syv vognladningene;
mange brølte og frådet av sinne, og det gjorde moroen
dobbelt så stor for gaminene som hadde samlet sig lik en
fluesverm rundt sår.
Jean Valjeans øine så fryktelige ut. Han stirret ikke på
et optog, han så et syn. Han vilde reise sig, flykte, komme
sig vekk; han kunde ikke flytte en fot. Han blev som
naglet fast, forstenet, lamslått, og han spurte sig seiv midt
under en usigelig forvirret angst, hvor den kom fra denne
helveteshær som forfulgte ham. Plutselig la han hånden
på pannen lik en som kommer på noget; han husket det
var den vanlige ruten og at han seiv for fem og tredve år
siden hadde kjørt gjennem den samme porten.
Cosette hadde blitt mindre skremt om enn på annen
måte. Hun skjønte ikke noget, men hun kunde ikke puste;
det hun så kunde hun ikke tro var mulig; til slutt ropte
hun: «Far, hvad er det for noget i de vognene der?»
Jean Valjean svarte: «Galeislaven» «Hvor skal de
hen?» «Til galeiene.» Med det samme gav vokterne
sig til å slå løs til galeislavene bøide sig under slagene;
en uhyggelig lydighet fulgte, og alle tidde med blikk som
ulv i lenker. Cosette skalv over hele kroppen; hun spurte:
«Far, er de der enda mennesker?» «Stundom,» svarte
den elendige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
