Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Hugo
156
heten bort på ham. På liket av en korporal, fant han et
krutthorn. «Det er for tørsten,» sa han og stakk det i
lommen. Til slutt kom han så langt at røken tok til
å bli gjennemsiktig og soldatene som lå bak brystvernet
og gardistene som stod ved gatehjørnet gjorde hverandre
plutselig opmerksom på at det var noget som rørte sig
inne i røken.
Med det samme Gavroche lettet en sersjant som lå
ved et hjørne for patroner, blev liket rammet av en kule.
«Så for pokkern,» sa Gavroche, «tar de nå til å myrde
de døde for mig.» En annen kule slog gnister av bro*
stenene like ved ham, en tredje veltet kurven. Gavroche
så op og så at skuddene kom fra landdistriktnasjonah
gardistene. Så reiste han sig helt op og stod der med
flagrende hår, hendene på hoftene og stirret stivt på
gardistene og sang:
«De er stygge i Nanterre.
Skylden for det har Voltaire,
og non fe i Palaiseau.
Skylden for det har Rousseau.
Så tok han op kurven, plukket op patronene som var
falt ut, uten å la nogen ligge igjen, og gikk frem mot ilden
for å tømme enda en patrontaske. En fjerde kule feilte
ham. Gavroche sang:
Jeg er ikke nogen stær.
Skylden for det har Voltaire.
Bare en spurv så liten som så.
Skylden for det har Rousseau.
En femte kule virket ikke til annet enn at han sang
en ny strofe:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
