Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart plöja, de på egna tegar,
fast skilda äro deras vägar.
De nya söner landet får,
du må ej tro, att det försmår,
ty högt den aktas uppå jorden,
som äger sedlighet och flit
ocli vilja hård som en granit —
det förde de med sig från Norden.
En gång vid björkberamad flod,
där emigrantens vagga stod,
där full af allvar skogen susar
högtidligt uti norrskenskväll,
och ifrån gråa, höga fjäll
den vilda forsen hejdlöst rusar,
i lifvets skola blef han förd.
Där fick han att arbeta lära —
den konsten hållas bör i ära,
och det är mera värdt än börd,
ty arbete det adlar mannen,
fast mången tror att det är skam,
om handen solkas utaf damm.
Var viss att nöd är närmsta grannen
hos alla, hvilka tänka så
och därför är det blott en fråga
för den som är en arm odåga
när den hos honom hälsar på.
Men Svea son, den äkta, sanna,
han blir ej lättjans usla slaf,
han stupar ej i hennes graf.
Nej, uppå svenskens ädla panna
han bär en stämpel, som är sann;
den säger dig: ‘ ‘ Han är en man! ” —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
