Den badande flickan. Hvacl ostörd frid i arla morgonstund, lugn hvilar insjön, spegelklar är fjärden! Från daggstänkt blomsterkalk i fager lund, från hägg och björk och tufva, äng och gärden tar sommaren ett ömt, ett långt farväl, och ger sin afskedskyss med tåradt öga, då käns en ängslan i naturens själ, och djupa suckar stiga mot det höga. 80111 ur eu fager, praktfull rosenbädd går dagens drottning öfver mörka sunden. Och bort i lunden, än så sommarklädd, hörs fågelsången uti morgonstunden. I björkens topp vid skogens dunkla rand en ensam dufva på sin make lockar, men Ägirs döttrar slumra än vid strand, med gyllne slöjor öfver gröna lockar.