Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ser än flickans milda anletsdrag,
och tänker ofta än på dessa tvänne.
Jag minnes hennes blick, så full af dag —
— hur lycklig den, som älskas utaf henne! —
Så tänkte han också, som smekte ömt
de mörka lockar, som kring pannan flöto,
och hur det är, jag ännu aldrig glömt,
hur de utaf hvarandras sällskap njöto.
Och aftonstjärnan uppå fästet brann.
den såg inunder sig en värld som larmar ;
men dessa två, som funnit nyss hvarann,
de stodo slutna i hvarandras armar.
De kysstes som man kysser blott en gång,
då lifvet skimrar som i rosendager —
och flickan där jag ägnar denna sång,
ty aldrig förr jag skådat en, så fager.
Det gjorde godt i söndertrasadt bröst,
det blef så varmt i fruset sångarhjärta.
En fläkt från himlen kom i kylig höst,
jag glömde jordens synd och sorg och smärta.
Jag gladdes utur djupet af min själ
åt dessa två, om andra än må klandra,
som togo där i skymningen farväl,
som älskade så innerligt hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
