Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men tyst! Se, bland furuträden,
i aftonens stilla frid,
det kominer på öde heden
en ungmö så ljuf och blid.
Hon stannar vid furan stilla
och hviskar helt tyst ett namn,
och sedan, — tyck icke illa! —
hon sluter den i sin famn.
Sitt lockiga hufvud böjer
hon sedan intill dess bröst
och sakta en hviskning höjer.
Månn’ trädet väl hör dess röst?
Det kanske förstår. Det nickar
belåtet till flickan ned
och mötes af varma blickar,
sällsynta på ödslig hed.
Om barken är hård och skrynklig,
så mjukna den tycks ändå,
och kinden blir varm och lycklig
är flickan med ögon blå.
Hon sätter sig ned och drömmer
så trygg i den tysta skog.
Förhoppningens kalk hon tömmer.
— Men drömmen, den vet du nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
