Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Första sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i några ilande vattringar och rispade upp det
ljusa band, som årbladen nyss sträckt fram mellan
näsen.
Under stigande blå rökpelare, lätt böjda af
brisen, låg byn med sin hvita kyrka — som en
vacker hägring öfver vikens alla oroliga
speglingar. Några klart glimmande rutor på andra
sidan drogo uppmärksamheten till en stor röd
gård, byns förpostgård, hvilken genom sin
öfvervuxna trädgårdsbacke sände en slingrande liten
stig ända ned till pålbryggan, där en halfsjunken
eka låg glömd i säfven.
Nu ljöd ett doft, ihåligt skall uppe från den
stora gården... en två, tre gånger.
En hel serie af småläten nere från byn
svarade, och strax blef det ett spring och gny öfver
häckar och gärden. Alla byns hundar lade sig
i bakhåll.
Det var en gammal historia. Väktaren i
Hörnumsgården misstog sig aldrig. Han hade
nu uppfattat en annalkande vagns svagt rullande
åska från någon skogsbacke. Han hade varnat.
Man var beredd. Likväl var det god tid, det
syntes på den hvitkrusiga lilla pudelrackan. Lugnt,
men beställsamt kom den viftande öfver
potatislanden, kröp lättjefullt genom hålet i grannens
plank och lade sig vid vägen på sin troligen en
gång bestämda plats mellan hasselbusken och det
nedrasade stengärdet.
En brunnskedja skramlade från en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
