Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Första sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmaste gårdarna, skällor ringde och unga
röster jodlade locktoner. Men hundarna lurade nu
tysta, hvar och en i sitt hål. — — —
Långt borta på andra sidan skogsklinten
rullade en s. k. rapphöna fram på den steniga
väg, som stöp i svåra kurvor utför backen. Hårdt
mullrande styrde den ned mot kafvelbron i
kärrsänkan.
De resande voro tvenne män. Den ena var
ung, var student. Ljusblå ögon och hög panna
hade han. Mössan satt käckt på nacken. Hans
intresse för naturen var iögonenfallande: ständigt
vände han hufvudet än mot skogen, än mot den
ödsliga myren. Men han talade intet.
Mannen, som skötte tömmarna, var stor och
bred. Röd i ansiktet var han och svor och
slog med piskan mot den magre och stelbente,
men senstarke hästen, hvilken kastade en listig,
glänsande blick åt sidan för att strax därpå för
några sekunder sätta af i stultande galopp och
sedan stanna, orörlig och bredbent som en
trähäst.
De stora näfvarna ryckte förgäfves i tömmen,
det röda ansiktet grimaserade.
“Håkan, ska du stå här midt i rykande
kärret? Ner med öronen, lufver, annars skall
jag lära dig, hur man skall vrida lathundar och
tjurskallar och... fan!“
Åter vände Håkan på hufvudet, slog ned
ena örat, sneglade listigt mot sin herre, drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
