Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Första sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftigt till och var med detsamma inne i den
gamla lunken. Efter några minuter höjde sig
mörk skog på båda sidor om vagnen, som
ljudlöst rullade fram på den våta, barrtäckta vägen.
Mannen med tömmarna vände sig mot
reskamraten och pustade. Men han hade en stark
och frisk stämma.
“Pastorn glömde inte sin kappsäck vid
stationen?“ frågade han.
“Nej!“ log studenten, “och pastor är jag
inte än. Jag är ute och ’praktar’ skall jag säga
kantorn. I morgon, pingstdagen, predikar jag i
er hvita kyrka, och i nästa vecka är jag på
aftonsång i någon svart stadskyrka. Men för att inte
komma från ämnet: hvad tycker kantorn om
kyrkoherde Vide, som jag nu skall gästa?"
Klockaren — så kalla vi honom — mumlade
smått och knäppte med fingrarna i tömmen.
“Ho — ja! Så bra som en glad klockare
kan tycka om en allvarlig präst. En stor Guds
tjänare af den gamla stammen är Harald Vide,
herden vår. Men si, det är nu så, att prästens
ägor sträcka sig från norra stranden af sjön och
sedan i vackra skogssträckor så långt mot väster,
som kyrktuppen kan se, under det att
klockaregårdsägorna bara är några usla vattensjuka
sädesfält, där det inte finns annat än gäddor och
abborrar, och ett par mariga skogsbackar långt för
tusanivåld. Prästen sitter på höga och dyrbara
hästar, och klockaren har bara fått Håkan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
