Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Fjärde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
g -
sä É iéassiäaiafe, .
44
Ingenting svarade han, men det glänste i
hans ögon af tacksamhet, och han kysste varmt
och häftigt de vänliga händerna vid afskedet.
Från hand till hand gick han. Alla ville tala
vid honom, se och beundra den nya blå sam-
metsjackan med de hvita, granna uppslagen.
Gummorna glömde alldeles bort strumpstickorna,
de togo honom smeksamt lätt i armen, ville
söka upp sitt mjukaste bröd till honom; söt, gul
honung skulle han få till brödet, den allra bästa,
den, som stod i de gröna burkarna bakom käl-
larfönstret. Han skulle få se
bikuporna där
mellan körsbärsträden, bara han ville vänta, lite
5
liteM Det var en sån vacker sol mot planket
och vinbärsbuskarna, och gummorna ville så
hjärtans gärna visa honom sina täppor. Han
skulle få se, de skulle leta rätt något fint, fint
vackert till honom där, en stor trädgårds-snäcka
fint, fint röd. Och som det susade i den! “Vill
inte lille älsklingen sitta en stund på trappan
hos oss åtminstone. Vi tycka så innerligt, inner-
ligt bra om honom och om hans lilla mamma, den
Guds ängeln. Kom! Se det är så varmt i solen!“
De ströko svetten ur hans panna, och en
knotig gammål hand ville så gärna dröja kvar i
de mjuka, bruna lockarna.
Men Gunnar smålog i tårar, nickade och
gick vidare.
Längre ned på gatan sutto byns “fulaste"
gubbar på den hårda gräsplanen vid byabrunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
