Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Femte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
.T
5°
fingrar, hvitka alla buro spår af svarta och röda
vinbär.
Kyrkoherden hade på senaste tiden själf
tagit sonens uppfostran om hand. "Hos mamma
lär pojken sig mest svärmeri", hade han sagt,
"men sådant passar inte ihop med matematik."
Förgäfves hade fru Elli denna gång trugat och
bedt, ja, hon hade till och med gråtit, utan att
den store Harald ryggat sitt beslut. "Du kan
få vara min magister, käraste Elli", tröstade han:
"lär du mig att svärma, så skall jag lära gossen
matematik. Ser du, när du exempelvis läser
katekes med honom, då vänder han upp och ned
på den... med ett ord: pilten skall hafva sin
högra hand i mannens hårda näfve, den vänstra
bör gärna smeka sig in i en kvinnas. Jag hand-
lade mycket orätt, då jag i allt öfverlämnade
gossens uppfostran endast åt dig
—
en man
skall härvidlag i första rummet lägga grunden."
Och nu satt prästen där som sin sons lärare,
och sonen, som lärt sig att hålla katekesen rätt,
betraktade sina fingrar.
Men då fadern strax därpå än mera för-
djupade sig i sitt arbete, sneglade gossen åter
öfver pärmen bort mot silfverklockan.
I fadrens skumma kammare var denna lilla
klocka den enda sak, som tilltalade Gunnar, och
han drömde barnsliga drömmar om klockans
vackra fé. Hon blef dessa drömmars härskarinna,
hon förde honom ut ur den skumma kammaren,
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
