Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjätte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
i
55 ■
mumlet, som föll och steg och föll och steg
och...
Det trampade på stigens ris, det knarrade
i snön ... och genom snöfallets dallring larfvade
en liten skepnad fram med en grön kälke efter
sig. Pass på granroten där! och på martallens
krokben! pass på, lille man! Se, se! Det var
Gunnar. Han hade blå lufva öfver de bruna
lockarna, hvilka ramlade ut rundt öronen, våta,
rodnande kinder och glans i blicken. Solo hade
han lekt ett litet slädparti längs sjöns västra
strand och vandrade nu åter mot hemmet, sedan
han valt en genväg genom skogen och förbi
sjöns bortre vik. Den stigen förde öfver en
stenig klint, på hvilken ruinen af en nedbrunnen
gård låg och skrämde vidskepligt folk i trakten.
På grund häraf underhölls stigen dit och där
förbi endast af myrorna, och den var svår nog
att trampa för liten man med kälke. Men lille
mannen var icke rädd... Se, se! nu hade han
redan hunnit till gläntan och klinten.
Gunnar stannade vid den yttersta furan och
blickade något tveksamt framför sig.
Där låg ruinen af den för många-många
år sedan nedbrända gården. Endast stengrunden
och de svampfrätta, multnade dörrposterna till
några mörka källarhål funnos kvar. Härdens af-
stympade, nu af snö nästan höljda tegelpyramid
reste sig några meter högre än muren och tjä-
nade som sockel åt en gammal förtvinad och vind-
:
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
