Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjätte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
56
vriden tall, hvilken sträckte senigt starka rötter
ned mellan de mossiga stenarna. Och rundt om
syntes spåren af en
trädgård: gråmossiga äppel-
och päronträd, en
gräsbänk kring eken längst
borta i hörnet, där en lutande grindsten höll
vakt, ett lusthus-snår å la skatbo och slutligen
en rad risiga gamla krusbärsbuskar.
Denna taflas minsta detalj uppfattades af
gossens vakna öga. Han fann denna ensamhet
så underlig och dyster, det var, som dolde den
något. Se, se!
Nu täckte snön lingonrisets sista blodröda
refvor och de grofhuggna stenarnas grönmossa
täckte murarna och den tysta trädgården, lust-
huset, gräsbänken och den vaktande grindstenen.
Ännu stod Gunnar under furan.
Där bakom den mörka stenmuren med sina
svarta källarhål kunde ju någon ligga och lura,
för att därpå plötsligt lufsa fram och taga fast i
honom. Tänk, trollen! Onda makter voro kanske
samlade här för att hindra honom att komma
hem till byn och till den hvita kyrkan. Och
stucko de fram, måste han väl vända och springa,
kasta mössa och rock och springa in, in i prass-
lande skogen, gömma sig bakom snår i rösena,
bakom stubbar och vedstaplar vid förhuggningen,
men skulle kanske blifva uppspårad igen... på
ett hår nära att blifva gripen... höra skum-
pande, tunga steg efter sig, springa, springa —
hjälp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
