Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjätte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram och tillbaka i snötäcket, ända från brantens
fall och till ruinens mur, sedan omigen till bran-
tens fall. Där hvälfde han det alnshöga snö-
blocket på sidan, kramade en ny boll och rul-
lade, tills det mullrade och brakade i den. Med
möda blef den stjälpt invid första blocket. Mindre
block lyftes upp ofvanpå. Gunnar stod på käl-
ken och byggde.
En hvit kyrka skulle det blifva. Den kyr-
kan skulle blifva hvitare än byns.
Middagstimman var inne, men Gunnar märkte
det icke. Arbetet tog hela hans intresse. Block
vältrades på block, muren jämnades och förseddes
med fönster och gluggar och tak. Björnbärs-
buskarnas’ käppar böjdes till fönsterbågar. Block
vältrades på block —
tornet restes; han måste
stå på en snöställning, så högt blef det. Där
skulle blifva riktiga tornrum.
Kinderna glödde allt rödare. Blicken var
som klart ljus. Framför detta tempel skulle han
bedja mammas bön till Gud, och Gud skulle höra.
Guds Ande skulle ständigt sväfva kring denna
snöhvita kyrka, och Han skulle höra alla böner.
Gud var god.
Kyrkan blef färdig nu, den liknade byns,
men var hvitare och vackrare. Den stod mellan
tvenne höga enebuskar och var så nära branten,
att den säkerligen kunde synas nere från stora
vägen, som strök förbi djupt i sänkan.
Gunnar jämnade nu marken rundt om sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
