Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjätte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii
58
klappade våldsamt, och han tyckte, att tvenne
makter, en mörk och en ljus, kämpade i dess
kamrar. Den ljusa segrade.
Snöfallet upphörde. Liksom förväntansfullt
blef det, suset steg och sjönk och tystnade.
Gunnar nådde ruinen —
en skata flög skrat-
tande därur och satte sig att vippa i furan. Han
nådde stenen, vid hvilken hufvudet stuckit fram
—
en stubbe med gula löf. i rotkvistarna stod
hialft dold i snön.
Strax därpå hade Gunnar nått klintens topp,
och nu
flög ångesten bort med den skrattande
skatan, nu slog det lilla hjärtat starkt och fritt.
Intet skymde nu blicken. Han såg ända bort
till den hvita kyrkan, som
speglade sitt torn i
strimmande isigt vatten. Nu kunde inga onda
makter genskjuta honom mera, nu hade han
funnit säkerhet och nått målet, tyckte han. Och
han satte sig att hvila på kälken. Men medan
gossen satt där och såg mot den hvita kyrkan,
började den där underliga skuggan åter träda
fram på den barnsliga pannan. Än hade den
icke fått någon bestämd linje, men den var
tydlig nog.
Gunnar öfverraskade sig med att sitta och
jämföra. Han tyckte, att snön var hvitare än
den hvita kyrkan.
I ett nu
drog skuggan nästan bort, och
Gunnar reste sig lifligt. Han böjde sig och
kramade snön till en stor boll, hvilken rullades
il!
IgjMi
Hg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
