Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjunde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slott på rullgardinen. För några månader sedan
gaf han afgjordt den hvita kyrkans tafla före-
trädet, men nu, sedan karyatiden blifvit slottets
härskarinna, visste han icke, hvilket som var
härligast.
Denna morgon låg, som
sagdt, Gunnar vaken
i sin bädd och såg mot slottet. Än var det ej
så ljust, att han tydligt kunde uppfatta figurerna
i det stora trädets skugga, och därför väntade
han. Men strax därpå blef det så ljust, att
vägens minsta sten kunde urskiljas, och Gunnar
spratt till och trodde sig i samma ögonblick
vandra vägen fram mot slottet.
Först mötte han mäster.
God morgon! Redan uppe?" sade mäster
och grinade.
"God morgon!" hälsade Gunnar och ville
skynda förbi.
"Är det roligt att leka?" grinade mäster.
"Är det roligt att grina?" svarade Gunnar
med mammas ord.
"Du är för stor att leka. Använd ditt för-
stånd och kika mot verkligheten", sade mäster.
På denna fråga hade mamma lärt Gunnar
svaret: "Fantasien är förnuftets bästa kikare",
men Gunnar kom ej ihåg det och därför svarade
han med egna ord:
"Tyst me’ dej, din fule drummel, annars
doppar ja’ dej i dammen, du!"
Mäster hade nog icke väntat sig det svaret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
