Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjunde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sä5i
62
med vist löje och satskratta. Ho-ho, mor Bitter!"
Och käringen log bittert och tycktes svara: "He!
mäster Världsvis, spika du ihop din packlåda, du!
När hvardagens missräkningar komma, så stelnar
det där grinet kring värkande tänder. Och då
bankar man kläder och gör intet annat än bankar
kläder. Det är den största nyttan i onyttan."
Det bör så godt som genast sägas, att hela
denna guldbruna tafla kunde rullas Upp och ned,
bara man drog i ett litet snöre, ty det var rull-
gardinen till Gunnars kammare i prästgårds-
flygeln.
Det var tidigt på morgonen, och Gunnar låg
vaken i sin bädd, betraktande den vackra taflan,
som ljusnade alltmera. Huru många gånger hade
icke hans tankar vandrat den vägen fram, förbi
mor och mäster och ända bort till det guldskim-
rande slottet, hvilket nu var bostad åt Gunnars
goda fé, silfverklockans karyatid! Mamma bru-
kade kalla slottet för drömslottet, och hon hade
också gifvit namn åt de tvenne figurerna: "mor
Bitter och mäster Världsvis", hvilka alltid sökte
spärra vägen upp till det heliga slottet. Mamma
hade många gånger följt Gunnar den vägen och
fört hans talan vid Charybdis och Scylla, så att
gossen mycket väl visste, hur landet låg och
därför på egen hand kunde slå sig igenom.
Tvenne föremål funnos i det lilla rummet,
hvilka voro Gunnars hjärta nära: den hvita kyr-
kans tafla öfver bädden och detta guldskimrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
