Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjunde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SSäsaann&saBl
i.
II
II
67
Han låg i sin Säng och med ansiktet mot fön-
stret, i hvars kalla, grå ljus pappa halfklädd reste
sin mörka gestalt. Nyligen hade han, utan att
Gunnar vaknat, kommit in i rummet och rullat
upp drömgardinen så att det dånade, och nu stod
han där och talade med sin sträfva stämma:
il
l!
-
“God morgon, min latmask! Nu är det tid
att stiga upp. Det är inte bra att ligga och
drömma bort arbetsdagens morgon. Upp och
tag först en stilla liten promenad i friska luften!
Upp!“
:
1
Och så gick pappa.
Där låg Gunnar med ena benet utom sän-
gen och det andra sömnigt sträckt under täcket.
Åh, hvad dagern från fönstret var ful och
kall nu! —
—
men se! där satt en liten fågel
på kvisten utanför! Den vände hufvudet först
på ena sidan, sedan på andra och såg så hjär-
tans illmarig ut, att Gunnar måste skratta. Och
då flög fågeln.
Gunnar kände sig mera pigg, och han bör-
jade reflektera öfver karyatidens sista ord. Hon
hade ju sagt, att han icke skulle glömma henne
för sin hvita kyrka.
Huj! Det lata benet gjorde det andra säll-
skap på golfvet, byxorna strökos på i en hand-
vändning, skjortan och västen och rocken — —
stöflarna fingo vänta.
Sakta öppnade Gunnar dörren och smög
på strumpfötterna in i gammeldagssalongen.
V
rci
1
1
i
il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
