Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjunde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni
66
vatten —
det måste man alltid göra, innan man
kunde få Sesam att öppna sig. Därpå stod han
framför den gyllene porten, och nu blundade han
—
det gick lättare att komma in, när man blun-
dade. Knappast hade Gunnar blundat, innan han
stod inne i slottets marmorvestibul, där det lyste
som i en hvit kyrka. Osynliga tjänare öppnade
dörrarna, det ljöd som klockspel från alla salar,
det ringde som hundratals små silfverklockor.
Nu stod Gunnar i "Kronsalen", där karya-
tiden lyste och log från sin ljusröda tron. Gun-
när skyndade bort till henne, och i hennes famn
kände han det, som
låge han på en doftande
äng af blommor, daggfriska vårblommor. Och
alla blommorna ringde in Söndag med sina dofter,
tyckte Gunnar. Det första han jublade i drott-
ningens famn var:
"Fé! Jag har byggt en
hvit, en snöhvit
kyrka!
"
Och då log karyatiden och svarade något,
hvars ord han ej kunde uppfatta, men hvars
andemening han fullt förstod.
Så ungefär svarade hon:
"Så länge du har en hvit kyrka, mitt barn,
så länge skall aldrig mäster Världsvis och mor
Bitter kunna hindra dig att komma i min famn.
Låt mig städse få sväfva med dina tankar in i
din hvita kyrka."
I ett nu dånade det i slottet, från grund
till tak, och Gunnar vaknade ur sin halfslummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
