Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjunde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
härliga tämpel. Längre borta i bakgrunden höjde
sig ruinen, svept i hvitt.
Gunnar tog fram silfverklockan och kysste
karyatiden, som log mot honom. Försiktigt stack
han Sedan in den genom torngluggen och fäste den
vid en tvärslå med en liten röd segelgarnsbit.
Se! se!
Gunnar knäppte händerna samman, och kloc-
kan, som blifvit svängd, ringde, ringde. Gossen
fick tårar i ögonen af tacksamhet och glädje.
Han stack åter handen in genom torngluggen,
slog åter lätt till klockan och föll sedan på knä
och bad, tills tårarna ymnigt runno ned för hans
kinder.
Klockan ringde med sin underligt sväfvande
ton för hela den stora vidden och för Gud, som
skulle höra den innerliga bönen.
öfver skogssträckorna höjde sig nu den
mäktiga solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
