Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Åttonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
I
1
ÅTTONDE SCENERIET.
Q^kuggorna drogo fram som drifvande oväders-
moln, de hvälfde sig öfver hvarandra och
skymde stjärnorna, de sjönko ned som en grå
dimma, hvilken svepte öfver drifvan.
Skuggorna slöto samman sina armar och
smögo in i husen, in i barnkammaren.
Där satt Gunnar upprätt i sin säng och
lyddes. Skulle det verkligen blifva rägn, tiskade
det icke på rutan? Skulle snön smälta nu? Allt
det vackra falla i grå dimma? Den snöhvita
kyrkan? Käre, gode Gud, skulle nu kyrkan
falla?
II
wmm
i
I i
I
I
I
Gossen kände sig feberhet, hjärtat slog och
slog och ville plötsligt stanna. Han reste sig
på knä i bädden framför den hvita kyrkans tafla
och improviserade:
“Käre, gode Gud! Du vet, att ja’ gjort en
så’n vacker kyrka, å att ja’ där hängt upp en
liten silfverklocka, som ska’ ringa — —
ringa!
Du vet att ja’ byggt den kyrkan, för att ja’ tyc-
ker så bra om dej, för du ä’ så stor å så god.
■i
M
II
9
il
%
_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
