Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Nionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aaiåggagåsstts;
i
79
Öfverst låg en stor krans af drifhusblommor
och svart sidenband med guldskrift. Klockaren
läste: Ett sista farväl till min Elli! Där bredvid
låg en liten-liten krans af snödroppar, idel snödrop-
par. Till mamma
från Gunnar, stod där.
Där funnos de underligaste kransar i högen:
kransar af svarta glaspärlor, hvilka, i form af
törnekrona, omslöto kupglas med hvita lamm i,
kransar af emaljeradt bleck, af torra, färgade
blommor, af kulört papper och af förgylldt bark-
snideri. Alla hade de band, svarta och hvita.
Alla banden prunkade med ord. Hela byn hade
kommit för att säga farväl. Fattigtorpens fönster-
krukor hade lämnat sina vackraste blommor, mor-
mors gamla sidenband hade strukits och veckats,
guldbokstäfver, klippta af det vackraste papper,
lyste: farväl, farväl! Hvar och en af alla de
r
i
m
m
i
underliga kransarna hade något att säga: FAR-
VÄL ÄNGLAGOD! —
FARVÄL OCH TACK!
-
VÅREN ÄR KORT! FARVÄL -
VÄL-
SIGNAD DU! -
LILLA, LILLA LAMM!
“Tänk, så fort det gick!" sade klockaren.
"För en månad sedan sjöng hon i kyrkan en
morgon för den första vårsolen, nu är det afton
och — —
tyst. De där hemska sjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
