Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
I
I
j
j
87
fönstren sutto: stora fönster i taket. Svagt, svagt
hörde han lågans sus i lampan, visste därför,
hvar bordet stod, hörde hvar kaminen stod. Den
blinde såg ett vackert, stort rum med fönstertak
och taflor på väggarna.
"Du, gubbe!" sade värden, som
nyss öppnat
och bedt honom sitta ner. "Vill du, gubbe, fira
julafton här hos en
enstöring? ...
gossen också ja!"
Den blinde visste knappast, hvad han skulle
säga, han tummade den solkiga mösskärmen och
slöt rörd sina döda ögon.
"Kära herren! Hvem är det, som är vår väl-
görare?" sade han slutligen.
"Gunnar Vide står där i mitt prästbetyg,
och jag är konstnär. . . inte lindansare, går på
kunglig akademi och skall bli målare, när skägget
växt ut, om det vill växa."
Han gick fram och tillbaka i rummet febrilt
och med egendomliga knyckar. Det var en ung
man och smärt byggd. Pannan var
hög och bred,
jämnt och mjukt rundad, men med en sällsam
skugga snedt öfver högra ögat. Ansiktet var
fint och smalt, ögonen lifliga, men lidande, mun-
nens
•
linje vek, när den icke krusades till löje.
Den blinde satt lyssnande framåtböjd med
ena handen knuten om den andras knotiga pek-
finger.
I fl
1
"Här brinner två lampor", sade den blinde,
"en på bordet och en i taket."
"Ja, jag har ingen julgran", svarade värden
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
