Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?
91
Den blinde öppnade sina outsägliga ögon.
“Döden", sade han och nickade.
“Och hvad ligger då bakom döden?"
Den blinde slöt ögonen.
“Lifvet", svarade han, “när ögonen är döda,
kan man ändå se.“
Gunnar Vide fyllde åter sitt glas och tömde
det till botten.
“Nu skall ni få se på den andra taflan", sade
han och stödde hufvudet mot handen.
Den blinde tyckte sig se ett hvitt blad med
underliga skuggor, som ordnade sig och togo färg.
Gunnar Vide talade:
“Den andra taflan är rolig. Vi kan kalla
den ’prästgårdspojken’, men ,den kan också kallas
’Nutid’. Se! I bakgrunden reser sig en hvit
bondkyrka, halft undanskymd af hus och plank
och trän. I det närmaste trädet, ett af frukt
dignande äppelträd, sitter vår lille vän —
han
har vuxit sedan sist —
och smörjer kråset. Det
är tydligtvis i grannens trädgård, för vår lille
vän ser inte riktigt hemmastadd ut, ena benet
har han hakat om trädets härligaste gren, men
det andra stöder mot ett plank färdigt att med
en ansats sätta vår lille vän i säkerhet därbakom.
Och strax under trädet står ju grannens pojke
och hotar tjufven med en stör. Dock —
innan
vår vän gör sig redo att försvinna, tar han ännu
en af de förbjudna frukterna, måttar och slungar
den rakt i ansiktet på grannpojken. Skadegladt
■II
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
