Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
-
E
I
I
"WMBB
||
99
och strök sig menande öfver den höga hvita
pannan. "Det mörka, som herren talade om,
skall väl först bli moget. Först skall det bli
djup natt, innan det där diset i ett ryck sking-
ras af morgonbrisen. Då går solen upp. Herren
skall bara inte låta moln och skuggor skymma."
Gunnar sjönk med hufvudet mot armen.
Därpå spratt han till och reste sig upp.
"Hörde ni?"
"Hvad?" frågade den blinde, som fattat
gossens hand och beredde sig att gå.
"En ton."
Den blinde lutade sig fram och lyssnade.
Han skakade på hufvudet och log underligt.
"Nu igen ... nu .. . nu! Ni, som hör allt:
hvad är det? Det skrämmer mig, men det...
det är härligt... himmelskt... outgrundligt. Jag
har hört det många gånger förr, men alltid i
drömmen. Då har jag sprungit upp och hört
endast mitt hjärtas slag. Men nu är det ingen
dröm ...
jag hörde!" ’
"Jag hör stormen och hör en flugas surr kring
taklampan ", sade den blinde. "Herren är upprörd."
"Nej! Jo! Jag hörde en ton, något underligt
sväfvande. Som pulsslag i hela min varelse.
Den väcker något ur
grafven. Nej, det är non-
sens! Sus i öronen! Småsaker! Men ändå! En
ton."
I
■
"Jag hör, att taklampan snart skall slockna.
Ingen olja. Den får ha olja. Och härinunder
I/J]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
