Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
r
S»
h-.
1
98
drank. Kväll stupar mot natt. Skuggorna brot-
tas om de sista ljusa fälten. Mot glaset fladdrar
skenet som grönt, glindrande stänk och roliga
figurer, gröna hydror, som vrider sig och sling-
rar. Han stryker handen öfver ögonen och för-
söker se i töcknet, försöker genomtränga det
ljusa diset. Han dricker. Töcknet blir tätare
och skymmer än mera af vägen. Ännu ett glas
tömmer han. Endast några spridda fläckar af vägen
syns. Lågan fladdrar och i dess sken reser sig
nu en ljus gestalt framför hans matta blick. Dess
anletsdrag kan han inte skönja. Men han anar,
att det är något, som ler mot honom. Han
ämnar just resa
sig upp och följa det, för det
vinkar och lockar, men strax står då den där
mörka skuggan vid hans sida. Med ena handen
håller skuggan honom tillbaka, och med den
andra döljer hon sina ögon. Hon lider, men ser
rolig ut. Det blir en kamp. Det mörka segrar
öfver det ljusa."
Brådstörtadt tömde han ännu ett glas, skrat-
tade gällt och omotiveradt och vände sig mot
den blinde.
"Dén nionde och sista taflan behöfver jag
väl inte visa", sade han och vacklade drucken
mot stolen. "Oket trycker mig ned i jorden.
Tror ni... tror ni, att solen... att solen lyser
nere i jorden... tror ni? Hvad är allt detta?
Hvad är jag?"
"Herren är en starrblind", sade den blinde
«
1
I
81
(I
I I
1
nii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
